du lämnade många hål efter dig. älskling

Många ''kompisar'' vet att jag har en blogg, men ingen har läst den. En kille skrev förut och önskade att han fick vara tjej för en dag. Jag drog en dramatisk suck och tänkte på en komedi där tjejen vaknar upp med morgonstånd. Sen började jag riktigt fundera, som om smärtan i huvudet inte var nog. Vilket panik att vakna upp utan sin kropp. Hitta rätt, skulle jag vilja ha sex med en tjej på mina nya villkor som man? Eftersom jag inte säkert vet vad jag.. vill komma fram till så lämnar jag frågan till en annan gång. Men killen jag snackar med är smart, intelligent och det är fan ovanligt.

Jag har drömmar om författarskap ibland kan jag komma på såna tunga ämnen att skriva om att jag själv måste hålla mig tillbaka för att börja skriva nå nonsens bara för att början är genialisk. Jag kan inte slutföra saker, inte tankar, inte texter. Jag gräver så djupt att jag tillslut mår dåligt.

Vi har många namn: demoner, spöken, andar, monster med mera. Men vårat eget namn på oss själva är rädsla. Vi framkallar hårda hjärtslag, panik och tung andhämntning eller inga andetag alls. Vi är varelsen i mörkret, vi är grunden till natten och människors fobier som gjort dem mentalt sjuka. Vi älskar det, men vi vill också berätta vår historia hit. Hur vi blev rädslan.

Den där texten bara dök upp idag i huvudet när jag var i stallet och mockade, jaha låter spännande, men sen kommer den monotoma texten som tillslut dör och jag tappar intresset. shame on me