Klippa gräsmattan i min trädgård är som att öppna en dörr till.. en saga. man hittar nya buskar och blommor varje gång. Gullvivorna är inte längre gula och röd men istället kom det fragon blomma jag inte har en aning om vad det är för något. 15 år och har redan ärvt en trädgård, låter som en dålig bok som äldre damer läser.

Jag har funnit en ny bra författare, nä inte stephanie meyer. Iallafall Magnus Nordin. Skriver en serie om.. vargfolket? varulvar. Men inte i skräckgenre utan mer.. bilskrot? haha. Första heter Skuggvarelser och den andra som precis utkommit heter Blodets Röst. Riktigt bra(iga). Min låga budget gör att de på bibblan sen länge slutat förvånas över att jag är där varannan dag och har redan läst allt, inge roligt.

Nu blev det mycket prat om böcker aja. Imorrn är det Midsommar och som vanligt när det närmar sig en högtid ska folk samlas och ha så fantastiskt kul. Jag blir lite illamående, gruppsystemet lyser så klart genom som i en dålig persienn. Folk som verkligen inte känner de populäraste eller bara har väldigt svårt att socialisera sig blir undangömda i hysterin om vem som ska fixa sprit och alla historier efteråt om hur fantastiskt kul de hade. Ja ordet fantastiskt är en annan sak jag stör mig på. Tyvärr hör jag till den kategorin som bokstavligen måste dras med ut. Livrädd för människor jag inte känner utanochinnan och får dåligt självförtroende om någin verkligen inte har tjatat på mig innan. Men tillslut ledsnar ju folk på att tjata och då ligger jag i sängen, grinar och beklagar mig för moderjord som inte förstår dilemmat och skriker om hur det alltid blir såhär. Känner mig otacksam som inte tar till vara på problemet, skulle jag sluta va så feg och verkligen tog plats, inte tusan skulle jag sitta här och beklaga mig!

Vilken smärta kan förföra hjärnan till att radera sig? Ordet självmord är en euforisk bubbla som vissa ägnar stor tid åt. När man var liten var man skräckslagen för döden, när man blev lite äldre så känner man nästan ett sug, ett begär. Döden kan vi själva omfamna eller låta komma till oss. Det är någotnästan alla någon gång funderar över innan de blivit vuxna, innan kraven. Ordet självmord kan också benämmas som en synonym till att beklaga sig och har gjort att ordets innebörd sakta har lämnat oss i en förvirrad värld där många är med om det stora. Om du är, eller varit närstående till en som absolut vill avsluta det här livet. Du står handlingslöst så länge personen själv har valt att slutet ska bli som denne har bestämt. Jag ber dig Anton, snälla nej.

Eftersom jag inte är ute efter publicitet utan mer ett ställe att få skriva av mina tankar om världen, livet och så vidare. Så ger jag ingen särskild presentation av vem som sitter bakom skärmen. Jag tänker inte heller lova att inläggen kommer vara djupa och underbara. Jag vill skriva meningsfulla texter, båda långa och kanske ibland bara några få rader. För allt handlar ju bara om en sak; att kunna uttrycka sig.